Krönika: Vilsen i pannkakan

Politik och vanvett

Socialdemokratiska högerpartiet, eller nya Socialmoderaterna. Medvetet vilseledande? Är det på detta sätt väljarkåren ska ta ställning inför 2010 års val?  De parlamentariska huvudkombattanterna visar lågvattenmärken och stor brist av en demokratisk anda. Drivkraften är viljan till makten och härligheten – till varje pris. Och det kostar på.

  Paul Lindberg |2009-09-01| Vad är gott och bra i politiken, och vad är dåligt och vanvettigt? Det kan vara en smaksak. Eller osmaken av något som stinker. Det är något ruttet i konungariket Sverige. I alla fall i en granskande kritikers ögon.

Partierna försöker med ballongtricket – det får bära eller brista. Socialdemokraterna tycks själva gjort sig vilsna, av något oroande som de ser som en framgång för nya Moderaterna, som ett "arbetarparti". 

Av den anledningen har Socialdemokraterna dragit slutsatsen att de istället vill få medelklassen att rösta på dem. Men till sakernas tillstånd hör att M inte varit så värst framgångsrika som "arbetarparti", vilket de själva vill göra gällande. De har heller inte skördat några nämnvärda opinionsframgångar – som "arbetarparti". De har faktiskt mera varit oförändrade i opinionsundersökningarna.

Priset, på grund av Moderaternas "arbetarparti", kan istället få ballongen att spricka, och kan då bli – i alla fall som arbetarparti – ett minne blott. Besvärligheterna för M kan redan anas, men det återstår att se. 

M lever själva inte längre upp till sitt eget partinamn, och inte visat sans och reson, eller måttfullhet. Farliga vägkurvor och en alldeles för stor uppblåst ballong kan bli ett värdekonservativt partis rallykrasch.

Socialdemokraterna tycks stå mitt uppe i sina djupa bryderier. Synvillan av en framgångsrik borgerlighet har lyckats förblinda en hel del högersossar, som antagligen mest bara haft sin egen karriär att bry sig om. 

Socialdemokraterna oroas över det "nya M-arbetarpartiet", som egentligen ingen inbiten moderat har något så värst till övers för. Oro finns säkert hos båda kombattanterna, på grund av alltför uppblåsta och illusionistiska politikertricks. 

En spricka i "nya M-arbetarpartiet", får säkert konsekvenserna av en upprättelse för ett värdekonservativt parti, som Moderaterna innerst inne är. Taktik och politisk spekulation kan få politikrallyt att slira av vägen. 

Att ledande personer från Svenskt näringsliv visar ovilja mot "nya Moderaterna" kan tillhöra spelet, och ser chickt och käckt ut i klasskampen. Rena revolutionen, om man så vill. Men näringslivets konfunderingar kan också vara mer än ett spel. Näringslivets ovilja kan istället vara ansvarstagande oro över om ballongen spricker inför valet. Hur blir det då?

Ett obestridligt faktum är ju ändå att Socialdemokraterna, tillsammans med övriga oppositionen varit opinionsledande under i stort sätt hela alliansregeringens mandatperiod, ända fram till idag. Nu växlar Moderaterna nervöst över för en tvär vänstersväng, och vill ta över välfärds- och miljöfrågorna. Oppositionens hjärtefrågor. Samtidigt har regeringen gjort klartecken för byggandet av Förbifart Stockholm, som ett knytnävsslag mot hela Sveriges kommande generationer.

Inför denna nya situation tycks oppositionen vara handlingsförlamade, och Socialdemokraterna låter sig manövreras av regeringens mått och steg. 

För denna nya situation borde oppositionen egentligen kunnat glädjas, som ett tacksamt tillfälle som bjuds för välfärds- och miljöpolitik på hemmaplan. Men hur förvaltar de detta erbjudande? Fortsätter de en defensiv försvarsställning, eller tar de chansen? Eller saknas förmågan, kanske?

I avsaknaden av en offensiv politisk riktning hos oppositionen, har tomrummet tagits tillvara av andra krafter inom sossepartiet, vilka visar prov på hur en dolkstöt kan skada. 

Dolkstöten i sossarnas hjärta. I en DN-debattartikel skriver fyra kommunalpolitiker (S): "Socialdemokratin måste genast ha en ny politik". 

De fyras gäng representerar Stockholmsområdet och tror sig kunna köpa medelklassens solidaritet genom att gynna dem rikligt. Som om medelklassen enbart skulle vara mutkolvar – enligt tolkningen av artikelförfattarnas antydningar och rävspel. 

Medan Moderaterna söker driva oppositionens behovspolitik för egen räkning – miljö- och välfärdsfrågorna – så skriver istället de fyras gäng: "att de inom partiet som alltid hittar en möjlighet att höja skatter eller hitta på nya måste försvinna". Ord och inga visor. Dessa ord kommer i rättan tider – för det borgerliga lägret. Och som också fått stor uppbackning av en nyliberal ledarartikel i DN. Allt för att hjälpa de fyras gäng till att splittra Socialdemokraterna i största allmänhet.

"De som måste försvinna..." smaka på det! (Rena rama Stalin!) Det är ett hemskt och skrämmande uttalande! Ja, verkligen skrämmande, det luktar utrensning.

De fyras gäng skriver däremot ingenting om trängande miljö- och välfärdsbehov, och inte heller om orättvisor, som drabbar människor vid otaliga neddragningar, av i stort sätt allt inom välfärden, utom av de redan välförseddas behov. Skola och ungdom, vård och äldreomsorg, ja av allt det som ger mening och trygghet för de behövande i vårt samhälle. Av detta nämner de ingenting om. Och sådana människor kan alltså representera sossarna i dag – med otidsenliga högerpopulistiska värderingar som inte heller Moderaterna vill stå för. 

Offensiven har faktiskt Arbetarpartiet Moderaterna ryckt åt sig. Någon offensiv förväntan från en opposition lyser med sin frånvaro.

Konsekvenserna av de fyras gäng kan bara ge en vink till dem som kommer att rösta i 2010 års val. Om Socialdemokraterna inte ger tydligare besked än vad de fyras gäng presterat, så minskar säkert anledningen för många att stödja Arbetarpartiet Socialdemokraterna!

Det stinker brunt i konungariket Sverige! Samma manövrer kring de politiska positioneringarna som Socialdemokraterna och Moderaterna gör i dag, det gör även Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. 

I deras partinamn ges grumliga antydningar om att de står för något mer än bara som "demokrater".

Nationalsocialisterna i 30-talets Tyskland laborerade med exakt samma ballongtrick som görs i Sverige idag. Och SD och ND är nu realiteter, fungerande som murbräckor, med dunkel användbarhet i spekulativa intrigmakerier. Nazisterna i Tyskland vann med ballongtricket, och kan säkert ge segrar åter igen.

Lika litet som Nationalsocialisterna var socialister, lika lite är Moderaterna ett arbetarparti, självklart. Det gör heller inte Socialdemokraternas valmanskår till fattiga medelklassmänniskor som behöver mutas, i detta tjuv och rackarspel.

Vilsenheten i pannkakan, gör aldrig de politiska krumbukterna inom parlamentarism trovärdigt. Detta är mera politikiskt vanvett, och ger inte heller så mycket av demokrati, som gynnar medborgarna!