Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

	Vatten är vårt viktigaste livsmedel och ska hållas rent i kretsloppets alla processer.	Foto: RLC

 ULF SVENSSON KOMMENTERAR HÖGERSIDAN

Privatisering inom VA

Skröna eller möjlig sanning?

Vatten och avlopp ska inte privatiseras, det skriver Pär Dalheim, vd för Svenskt Vatten. Men skulle kommunala medlemmar kunna arbeta för en privatisering av VA-verksamheter i smyg – kan det vara möjligt?

Ulf Svensson: |2019-05-07| Det var en debattartikel i Dagens Industri i höstas (14 november 2018) med titeln ”Släpp in privat kapital i VA-näten” som först väckte mina misstankar. Artikeln var skriven av två Vd:ar i pensionsfonderna SPP och AP7. Nu har av allt att döma en hel bransch försökt sätta vatten- och avloppsfrågorna högt på den politiska dagordningen. De driver samtidigt en aggressiv kampanj för att kraftfullt rusta upp vårt nuvarande VA-system. Svenskt Vattens VD Pär Dalhielm har varit ute i rad olika media, där han rapporterat om det enorma nybyggnads- och underhållsbehov som denna samhällssektor verkar ha för att överhuvudtaget kunna fungera. 12 miljarder är vad kommunerna hittills gjort i årliga investeringar.

Enligt en av Svenskt Vattens utredningar borde siffran ligga betydligt högre. Taxorna måste enligt samma källa höjas väsentligt trots att många boende i speciellt glesbygdskommuner redan har betydligt högre avgifter än i storstadsområdena. De som redan har fullt fungerade och av kommunen godkända små avloppslösningar kan trots detta få betala mellan några hundra tusen kronor upp till en miljon i avgift till kommunen för att anslutas till det kommunala VA-nätet. Detta gäller när kommunen bestämt sig för att skapa ett verksamhetsområde, d.v.s. ett samlat grepp för flera fastigheter.

Trots att fastighetsägarna har en fullt fungerande lösning, som ofta är bättre än kommunens lösning, tvingas de ändå in i ett kommunalt VA-system. Tack vare att fastighetsägarna skall betala mycket höga anslutningsavgifter verkar pengarna ändå inte räcka till. Redan i dag får åtskilliga mindre bemedlade ägare av bostäder eller fritidshus lämna sina hem på grund av kommunernas i många fall helt orimliga anslutningskrav. Detta har bl.a. resulterat i det så kallade stugupproret som TV 4’s Kalla fakta har redogjort för.

Det verkar inte finnas någon gräns för dessa investeringbehov, som dessutom ska möta nya utmaningar enligt Pär Dalhielm - exempelvis ett förändrat klimat. Har nu detta VA-system hittills tjänat oss väl? Ja enligt Pär Dalhielm har det ”starkt bidragit till både billiga och bra vattentjänster samt ökad välfärd och bättre miljö”. Den slutsatsen känns minst sagt tveksam med tanke på att våra reningsverk inte bara är en källa för rening utan också en källa till utsläpp av en rad olika gifter och andra skadliga ämnen.

Det slam som ackumuleras i dessa reningsverk, som innehåller många av vårt moderna samhälles allra värsta gifter, läggs bland annat på vår bästa åkermark där vi odlar våra livsmedel. Till detta ska också läggas den giftspridning som kommer från jordbruket självt där bekämpningsmedel, gödsling och växtnäringsämnen är andra hot mot många dricksvattentäkter.

Det orenade vatten som trots reningsverkens olika reningssteg släpps ut i olika recipienter – främst sjöar och hav – hotar dessutom vårt råvatten i de vattenverk som tillverkar vårt dricksvatten. Det vill säga, våra två huvudkällor till vårt viktigaste livsmedel – grundvattnet och råvattnet i våra sjöar – är direkt hotat. Är i detta läge en privatisering på gång som en önskvärd lösning? Små kommuner lär inte klara av dessa investeringsnivåer. Man kämpar redan med snåla budgetar för vård, skola och omsorg. 

Med tanke på ny forskning som visar att små avloppsanläggningar med utsläpp till mark ger minst lika bra skydd för ytvattnet som tekniska reningsverk är konventionella VA-system överflödiga utanför tätbebyggda områden. Detta har forskarna Lars Hylander och Peter Ridderstolpe förtjänstfullt visat. Även nya innovationer inom VA talar samma språk. Framtidens avloppssystem måste, precis som övrig avfallshantering i samhället, bygga på hushållning, sortering och återvinning.

Frågan är när pensionskapitalet ska satsa på genuina kretslopp som är både billigare och bättre för den jord vi odlar och lever av och för den biologiska mångfald som bär upp den ekologiska väv vi alla är beroende av för vår överlevnad?