Kanske skall det gröna hoppet ställas till Ockupera Wall Street-rörelsen.	Foto: RLC

Cogito

Grönt recept mot skuldkrisen

Det flesta stora samhällsomvälvningar växer fram ur kriser. Därför är den pågående skuldkrisen inte bara negativ utan också ett tillfälle att greppa för alla som redan tidigare varit övertygade om att den dominerande liberalkapitalistiska tillväxtmodellen är ohållbar.

 Per Gahrton: |2011-11-09| Frågan är: Blir det da capo på traditionell vänster? Eller återfall i förlegade nostalgidrömmar? Eller kommer gröna rörelser att lyckas visa att skuldkrisen och miljökrisen hänger ihop och måste lösas i ett sammanhang?

När Le Monde Diplomatique gör en ”enkät i eurotemplet” är det den franske gröne EU-parlamentarikern Pascal Canfin som får komma med den tuffaste kritiken mot Europeiska Centralbanken, som han jämför med Sovjetunionens politbyrå. Han anklagar ECB för att bedriva en nyliberal ideologisk kampanj genom sina krav på flexiblare arbetsmarknad, nedrustning av den sociala servicen och ytterligare avreglering av kapitalmarknaden.

Det är utmärkt. Men är det grönt?

När en annan grön EU-parlamentariker, tysken Sven Giegold, framträdde för en tid sedan på ett möte i Bryssel betonade han att det nu gäller att vara praktisk, inte bara visionär eftersom ett sådant perspektiv saknar kontakt med befolkningen. Samtidigt underströk han att det inte bara handlar om skuldkris, utan om en systemkris. Hans recept handlade om stora hållbara investeringar i de rika länderna, strukturreformer i problemländerna, avskrivning av skulder i t ex Grekland. Skatter på kapitalinkomster, Tobinskatt, euroobligationer, tuff reglering av banksektorn, mer statliga utgifter typ Green New Deal i överskottsländer, samordnade miljö-, kapitalvinst- och förmögenhetsskatter.

Radikalt och bra. Men grönt?

Många tycks ta för givet att en finanskris måste bemötas med traditionella vänstersvar. En sorts pånyttfödelse för Marx spås till och med i den liberala ryska tidningen Novaya Gazeta, som tolkar Wall-street protesterna som ett bevis för att finanskapitalismen har skapat ”alienation” mellan människor och produktion, mellan människor och människor, något som Marx förutsåg i en skrift redan 1844.

I en artikel i Malaysiabaserade Third World Resurgence analyseras krisen i euroområdet. Som tänkbara botemedel nämns olika keynesianska reformer. Den mest långtgående varianten vore ”progressivt utträde ur euron”. I princip skulle det möjliggöra en radikal vänstervridning, med bl a banknationalisering och ökat statligt ägande. Finansmarknad och spekulationer skulle kunna trängas tillbaka, devalvering skulle kunna öka konkurrenskraften för exportvaror.

Men, varnar artikeln, ”ett huvudproblem för ett progressivt utträde ur euron skulle bli att undvika en återgång till nationell autarki (självförsörjning)”. Att risken finns ger den franska nerväxtideologen, Serge Latouch, exempel på när han nämner Amishfolket som ett relevant exempel för 2000-talets samhällsomvandling.

Visserligen är ökad självtillit en grundbult i grönt tänkande. Men nationell isolering och återgång till 1800-talsteknologi kan inte vara ett grönt svar på en finanskris på 2000-talet. Inte heller räcker det med förgrönade varianter av socialdemokratisk keynesianism.

Kanske skall det gröna hoppet ställas till Ockupera Wall Street-rörelsen. Visserligen verkar rörelsen vilsen om vad den vill. I ett Spiegel-samtal har två företrädare för den tyska varianten av rörelsen mest bara entusiasm att sätta emot en bankdirektörs respektfulla men iskalla konstaterande att det rådande ekonomiska systemet visserligen är bristfälligt, men ändå det enda möjliga.

Ockupera-rörelsens vilsenhet är ändå bättre än den traditionella vänsterns och finanskapitalets trosvisshet. Ockupera-rörelsen har sett att kejsaren är naken, men nöjer sig inte med att dölja det nödtorftigt, utan söker ett helhetsalternativ till kejsardömet. Bör inte de gröna delta i den kampen? En sorts svar kanske kommer när Europeiska Gröna Partiet kongressar i Paris.

Enqûete dans le temple de l’euro, LMB Novembre 2011
Prizrak Marksa, Novaya Gazeta 24.10.2011
The Greek and eurozone turmoil: A crisis with deep roots, TWR nr 253
Serge Latouch: Le pari de la décroissance, Fayard 2006
Die Welt verändern, Der Spiegel 44/2011

Per Gahrton, initiativtagare till Miljöpartiet. Redaktör för Gröna tankesmedjan Cogito. Ovanstående ledare kommer från Cogito

www.cogito.nu