Ledare:

Det kärlekslösa samhället

I den till synes försåtliga men illvilliga propagandan heter det att vård och omsorg är alldeles för dyrt. "Vi har inte råd!" basuneras det ut av dem som inte står för en solidarisk samhällsekonomi. Vad är det då som "vi" inte har råd med?

  Paul Lindberg: | 2009–02–05 |  Vad är ett samhälle till för? Samhällssynen och de politiska åtgärderna visar vilken civilisationsnivå vi befinner oss på. Värderingarna kring samhällssynen avgörs av parlamentarikernas särintressen. Samhällssynen kan också ses ur allmänhetens ögon och får då ofta andra värderingar än maktens.

En högljudd politisk vilja anser att samhället inte ska vara frikostig med solidaritet för de behövande i samhället. De menar att det är nödvändigt att snåla med vård och omsorg, men också med undervisning och ungdom – ja, på allt det humanitära som kräver en solidarisk finansiering.

Sjukhusen avskedar kompetent personal, och misskötseln av äldrebehoven är ett sorgligt faktum. Omorganiseringar resulterar enbart i försämringar för de behövande. Och de äldre hotas av minskade pensioner av just dem som ideologiskt tillhör de ansvariga för spekulationssamhället. Hela finanskrisen betalas nu av medel från behövande människorna – barn, ungdom, äldre, och från hela vårdsektorn och omsorgen. Allt för att de välbärgades intressen med alla till buds stående medel ska försvaras.

Vad har vi inte råd med?

Omkostnaderna för den svenska sjukvården är hög, ja mycket hög. Men det beror inte på de behövande, inte heller på sjukvårdspersonalen. Det beror på den sjuka samhällssynen på vad som får kosta och inte kosta.

Bland nyliberala ekonomiska intressen, ska vård och omsorg vara marknads- och profitanpassat, vilket leder till omfattande skada för samhällets berörda.

Exemplen på den nyliberala ekonomikatastrofen kan mångfaldigas. Inom vård- och omsorgssektorn är bland annat hyreskostnader för redan befintliga sjukhusfastigheter rena falsariet, eftersom dessa fastigheter redan är betalda av svenska folket. Driftskostnader är en sak och nyliberala lurendrejerier en annan. Det nyliberala inflytandet fick katastrofala konsekvenser, inte bara för Sverige, utan för en hel värld, faktiskt.

Inom svensk vård och omsorg är det alltså hyror och den marknadsanpassade girigheten som alstrar de höga kostnaderna – inte de behövande eller vårdpersonalen.

Nyliberaler raljerar och ondgör sig över allt det vårdtagarna får hjälp med och vilka kostnader det drar med sig. Men förutom hyror och personal så är kostnaderna för tekniska hjälpmedel, medicin och företagsforskningen kolossala kostnadsmaskiner.

Några exempel på kostnader gör DN-medarbetaren Claes-Göran Kjellander i en signerad ledare: ”Ett hörselimplantat kostar omkring 400 000 kronor per öra, medicin för ögats gula fläck kostar 80 000 kronor per år, medicinbehandling av Hunters sjukdom kostar för en person tio miljoner kronor per år.”

Kjellander skriver att dessa exempel kan tusenfaldigas. Och det är antagligen i detta sammanhang vi måste sortera möjligheterna för åtgärder – för på börsen är alltid medicinföretagen överst bland profitvinnarna.

Frågan kan ställas om det är vårdtagarna som ska sorteras bort, eller de nuvarande kostnaderna för profitivrarna och de medicinteknikindustriella intressena, och politikens ekonomiförvaltande av sjukhushyror med nyliberala tokerier? Frågan är relevant, för det går att lösa detta spektakel. 

Den som sökt vård i Danmark har fått kostnadsfri behandling, utan några avgifter alls, kostnaderna betalas solidariskt genom förmåga och skatter. Och Danmark har inte samma vårdkostnader som Sverige procentuellt sett.

Det är nyliberala ideal som förstört ekonomin inom vård och omsorg. Och inte bara i denna sektor förresten, det har även skett inom alla andra samhällssektorer och hela näringslivet i stort. Detta kan ses tydligt av dem med ogrumlade ögon.

I Kjellanders ledare avslutar han med eftertankens klara ljus: ”Om kostnaderna och resurserna ska fördelas rättvist, och alla ska få tillgång till spetskompetens, är det nog nödvändigt att vi också har en nationell nivå, att staten tar tillbaka en hel del av det ansvar som den delat ut till landstingen.”

Kjellanders visdomsord har betydelse för alla människors lika värde. Behövande människor ska inte behöva lida i onödan och inte svikas. De ska heller inte behöva leva fattigt, och inte behöva anpassas till konjunkturuppgångar och nedgångar. Samhällets viktigaste fundament ska grundas på kärlek och rättvisa, inte på egoism!