Peter Koestenbaum och den levande tanken

Medvetandets förändring

Det vi vill bli stannar ofta vid drömmen, i en längtan till en personlig förändring, men som sällan realiseras. Tankarna finns hos både troende och icketroende, men med olika förtecken.

Den existentiella filosofens budskap, om en personlig förvandling, är professor Peter Koestenbaums bidrag till civilisationen.

  alla behöver förvandlas i en medveten förändring, menar Peter Koestenbaum, professor och existentialistisk filosof. Trots all teknologi så hjälper det inte om vi inte själva är en väl fungerande helhetsmänniska.

De stora frågorna om livet och döden, ensamheten och kärleken, kräver sina svar. Teknologi i all ära, och vad den kan ge oss i positiv bemärkelse, så förändras inte människans innersta självkännedom. Människan bör därför söka sin förmåga till förändring, enligt Koestenbaum.

Detta kan jämföras med Jesus:

"De som vet och känner allt, men som inte känner sig själva, de saknar det väsentligaste." Log 67 Tomasevangeliet

även om drömmen av en självförvandling omsattes för att åstadkomma ett genombrott till det fullödiga liv som finns, som möjligheten till det höga syftet, så grundas detta aldrig på egoism eller egocentrisk själspegling. Tvärtom, förvandlingen ska leda till vår sanna natur, eller till det sanna livet – då först har vi funnit vägen till livet.
   Vägen till livet handlar om "kosmiskt medvetande", enligt Koestenbaum, och om att vara fullkomligt accepterad, att vara förlåten, upplevelsen av den eviga fridens mysterium, stillhet, ro och sinnesfrid. Allt enligt Koestenbaum.
    Vägen handlar också om förvandlingen till kunskapen, oavsett om det handlar om vetenskap, filosofi eller andlig visdom; och leder till mellanmänskliga relationer i form av kärlek, hälsa, glädje och stolthet.

de tre vägarna till självförvandling måste följa i en bestämd ordning, enligt Koestenbaum:

Första vägen: den existentiella vägen – förverkligandet av det heroiska egot.

Andra vägen: motsatsen till den första – överlämnandet till det omedvetna. Det omedvetna finns i alla människor, och som sköter förvandlingen, under förutsättningen att den sökande verkligen vill förvandlas, och låter sig påverkas och förvandlas.
Tredje vägen: den transpersonella vägen – att acceptera det oacceptabla, insikten om livets problem som ickeproblem – vilket är lösningen!

Dessa tre vägar möjliggör självförvandlingen till en interagerande medmänniska för medmänniskor.

Första vägen: det heroiska egot gäller accepterandet till döden. Inom bara en livstid dör alla sex miljarder människor på Jorden. Det bara blir så! 

Svaret på dödens realiteter är acceptansen: ”Jag är villig att dö”. När man accepterat fullbordat faktum kring döden, kan den initierade säga: ”Jag är!”

Storheten livet, är det heroiska egots sökande. (Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet”). Den vägen ger glädjerika effekter av ett välmående av helande karaktär – gott humör och ett botemedel mot vissa svårigheter. ”Detta är nu mitt liv! Och jag kan leva det! Jag vet att jag kan välja, och jag väljer att leva. Jag bestämmer över mitt liv, och jag litar till mig själv”, säger Koestenbaum, och han fortsätter:

”Det heroiska egot är förankrat i sig självt, och fullständigt närvarande här och nu. Det är medvetet om att det förflutna och framtiden inte existerar. Allt är här och nu.” Jämför Jesus: ”Oroa dig inte för morgondagen…”.

Målet för den Första vägen är att uppleva fullständig närvaro för förvandlingen till det heroiska egot.

Nyckeln till det heroiska egot är mod. Andlig framkomlighet utan mod är svårare. Mod, vad betyder det i detta sammanhang?

"acceptera döden", säger Koestenbaum, "var inte rädd för den, men vara beredd på denna realitet". Och han menar att det gäller att kunna acceptera en förlust, att skiljas från något för alltid. Det gäller också att inte vika undan för sin skuld, sin förvirring, sin vrede, sin smärta, utan acceptera detta som delar av sitt liv. Mod är att kunna säga ja! trots allt.

I ovanstående sammanhang gäller det också mod att våga, eller riskera något i livet. Man ska inte behöva ångra sig i livets slutskede, för att man aldrig gjorde det som behövde göras. 

Vi borde också omvärdera ångesten för att uppnå det heroiska egot. Det handlar om det existentiellt mänskliga! Ångest anses av psykologin kunna vara att växa i sig själv och är inget som behöver botas. Ångest kan vara uppbyggligt, paradoxalt nog, och är den skavande känslan av växtverk i tillblivelsen – att vara vid liv. Eller att komma till liv genom medvetandet. Men med tillägget att man inte ska bli fången i ångesten som en egocentricitet, enligt min mening. 

Koestenbaum säger att ”ångesten orsakas av fruktan, och ångesten talar sanning. Ångesten måste genomlevas. Man kan förvandlas endast genom att genomleva den och dra nytta av den!”

Vi kan alltså se ångest som något positivt i mångt och mycket – säkert med vissa undantag.

Viss psykologisk ”drömforskning” har kommit fram till samma slutsatser för exempelvis mardrömmar, som i viss mån gör oss fria från förflutna händelser ur tankar och handlingar. Men det förflutnas negativa verkningar måste vi aktivt befria oss ifrån. För att därefter acceptera det förflutna och återta det vi själva vill och tycker om.

Koestenbaum menar att vi måste lära oss att våga ifrågasätta auktoriteter, och trotsa samhället, när så behövs! Att vi sätter oss emot när andra vill bestämma över oss, om vad vi ska göra och tycka. Han tycks mena att det är den fria viljan som ska eftersträvas och sättas i rörelse. Vi ska själva ha valt vad vi vill tycka, aldrig ett okritiskt bifall till överheten. ”Du ska fritt kunna välja de delar av samhället som du själv vill acceptera”, säger Koestenbaum!

den egna karaktärens brister är hindret till förändringen av det heroiska egot, något man inte är medveten om, enligt Koestenbaum. För att kunna leva ett fritt liv som den människa man är ämnad att kunna vara, måste man komma till insikt om detta. Koestenbaum ger förslag till några vanliga karaktärsdefekter:

"Jag har ingen rätt att finnas till.” En del människor går omkring hela sitt liv med den defekten. Om någon säger till dem: "Gå undan!" så går de undan, ”Det är mitt öde att lida” eller ”alla är emot mig – när jag säger ja, då säger de nej”.

”Jag är en dålig människa". Detta upplevs av många, men medges aldrig.

”Jag har en moralisk skuld.”  Denna själuppfattning är allmänmänskligt, och religionens är att lösa just det problemet.

”Jag är svag.” Men vi är ju alla svaga.

andra vägen: ”En resa till självförvandling”, kallar Koestenbaum den andra vägen, och är motsatsen till den första. Han menar att med denna väg behöver man inte vara modig och inte heller behöver vilja något, att istället bara göra ingenting. Man överlämnar sig helt enkelt och låter det omedvetna ta över, ganska kravlöst, och låter förvandlingen ske av en total frivillighet.

Man ser livet som en resa man föds in i, och låter vinden forma vägen. Du kommer snart till medvetenhet om att du själv är på väg någonstans, och att du så småningom kommer att kunna bestämma färdvägen om du själv vill. Du upptäcker möjligheterna och styr mot det du är ämnad att vara. Den insikten tar emellertid sin lilla tid! Vi har ändå vårt korta liv till förfogande.
   Koestenbaum säger: ”Och när du har upptäckt detta, när du har funnit meningen med ditt liv, då blir du överlycklig. Du ser dig själv i ett nytt ljus. Med beslutsamhet går du och förverkligar meningen med ditt liv, och tillvaron känns underbar.” Det är alltså "livet i sig" som är meningen med livet!

Man kan inte styra sin resa! ”Följ med på resan, och ha tilltro till den”, säger Koestenbaum!

Att riktigt förstå dessa processer är det ingen som gör. Och man behöver heller inte bekymra sig just i denna situation. Det ofattbara är okomplicerat i dessa slingriga vägkurvor. Man inser att lyckan istället uppstår i självkänslan av vad som uppnåtts. Och du kan gå vidare! Så som jag själv blivit medveten om.

I det omedvetna tog en förvandling vid! På grund av att det finns ett rikare liv ämnat för var och en som vågar ge sig hän. Ett så mycket rikare liv, och en ny och annan medvetenhet, djupare än vad du hittills upplevt. Och det som du börjat med, låter förändringen fullborda till det som kallas en ljusmänniska. Detta är min tolkning av Koestenbaums filosofiska innehåll, och som här omformuleras till andliga värderingar.

tankarna som förvandlar. Min tolkning av Peter Koestenbaums filosofi, är att förändring åstadkommer ny förändring i ständigt nya förändringar i alla relationer i hela det komplexa systemet. Om vi tänker annorlunda, så blir världen annorlunda. Och om världen blir annorlunda, så blir vårt tänkande annorlunda. Om nationen förändas, så förändras vara känslor osv. Allt är länkat till helheten, – allt påverkas av allt. Oavsett om det är goda eller onda tankar – där ligger poängen

Därför gäller det att hitta ett område med integritet och maximal kontroll av var och ens egenrätt, och det skulle kunna vara tankens värld. Om nu inte medvetandet redan tagits över av manipulativa maktmänniskor genom hjärntvätt, eller av maktfullkomliga rörelser. Då blir det frigörelse som gäller, enligt min mening.

Vikten av var och ens förmåga till förändring av sättet att tänka (inte vad vi ska tycka eller värdera), utan för att det verkligen ska bli var och ens personliga rätt till egna tankar och åsikter, som kan leda till bättre och uppriktigare relationer och en godare gemenskap människor emellan.

koestenbaum framhåller vikten av den fria tanken: ”Att tankarna blir sanna och riktiga i filosofiskt mening, i vetenskapligt mening och i andlig mening, eller i alla andra avseenden. Detta inverkar på våra känslor, på vår kropp, på vår familj och på hela vår omgivning." 

"Så: Om vi tänker på ett nytt sätt, har tilltro till våra nya tankar och inte avviker från detta sätt att tänka, då förändrar vi den värld vi lever i. Detta är den verkliga förvandlingen", säger Koestenbaum!

Enligt min mening kan det knappast finnas ett friare tankesätt än denna Koestenbaums existentiella filosofi. Vilka åsikter man sedan har, är en annan historia. Men dessa tankar fordrar en god portion av den goda viljan för att vara genomförbart.

Slutsatserna och tillvaratagandet av Peter Koestenbaums tankar kan givetvis tolkas på olika sätt, av vem som helst. Jag ser hans tankar översättbara till andliga resonemang genom sin allmängiltighet.

Paul Lindberg

Sakinnehållet kommer från ett föredrag Peter Koestenbaum höll för Levande företag på hotell Selma Lagerlöf i Sunne 1983.

Uppdaterad 2008-02-21