Foto RLC

Religionspsykologi

Vilsenhetens epidemiologi

Varför mår vi inte bättre än vi gör när vi samtidigt är så friska? Varför mår vissa patienter sämre än vad de borde göra? Varför ser vi diffus ohälsa, som till exempel depression, uppgivenhet och olika smärttillstånd, sprida sig i ett postmodernt, sekulariserat Sverige? Dessa frågeställningar ställer Cecilia Melder i sin doktors- avhandling Vilsenhetens epidemiologi. Hon ger också svaren med förklaringen av behoven av en existentiell hälsodimension, vilket hon menar skulle kunna få en kvalitativ betydelse inom vården.

  Paul Lindberg: |2011-04-18|  ”Hur kan världens friskaste folk vara så sjuka?” Denna rubrik fanns på DN:s ledarsida för några år sedan. I den texten infann sig ingen medmänsklig välvilja, utan mer av ett förakt mot de utsatta och svagaste i samhället. Jag blev upprörd då jag läste den förment osakliga artikeln, vilken grundades på elakartade antaganden om människor som inte är sjuka, utan bara lata.

Cecilia Melder tar egentligen upp samma frågeställning som DN, men hon ger oss helt andra slutsatser, vilka grundar sig på vetenskapliga och konstruktiva förslag till realiserbara lösningar.

I inledningstexten går Melder rak på sak: ”I Sverige finns idag en brist på meningsskapande system vilket leder till dysfunktion som kan ta sig skilda uttryck i olika befolkningsgrupper. Dagens ohälsa tar sig bland annat uttryck i uppgivenhetssyndrom hos unga, utmattningssyndrom hos vuxna, alkohol- och drogmissbruk och psykisk sjukdom. Utifrån WHO:s uppfattning om behovet av en tredje revolution inom folkhälsa kan vi tala om en existentiell epidemiologi, enligt professor DeMarinis.”

Melder menar att det finns ett samband mellan hälsa i vid mening och det faktum att allt fler människor saknar en existentiell grund i sina liv. Flera forskare och organisationer, till exempel WHO, har framhållit den existentiella dimensionens betydelse för självskattad hälsa och livskvalitet.

Sverige intressant

Internationellt efterlyses utveckling av teorier och metoder inom detta område och i detta sammanhang är Sverige intressant, därför att vi är ett av världens mest sekulariserade länder. I en explorativ studie av vuxnas existentiella behov, med enkäter och intervjuer från ett vuxen- pedagogiskt program inom ramen för Svenska kyrkan, har påvisats att personer med hög grad av existentiell hälsa uppger att de mår fysiskt, psykiskt, socialt och ekologiskt bättre, än personer med lägre grad av existentiell hälsa.

I avhandlingen presenteras teorier, metoder och en modell för hur hälsa kan utvecklas och vidmakthållas med fokus på hur man praktiskt skulle kunna utveckla en icke-konfessionell existentiell folkhälsointervention, för att främja självskattad hälsa och välbefinnande.

Enligt studien talar mycket för att vi med en relativt enkel men kraftfull intervention, för att stärka människors existentiella hälsa, skulle få människor inom psykisk/somatisk vård och rehabilitering, men även i andra former av vård, såsom kriminalvård, att må bättre.

Att må bra och vara sjuk

När människor relaterar till ohälsa, är gränsen mellan till exempel den fysiska eller psykiska dimensionen ofta diffusa, liksom var gränsen går mellan när man upplever sig frisk eller sjuk. Hur människor upplever sitt välbefinnande flyter samman med diagnoser som inte relaterar till, och tvärtom, ”då var det inte det kroppsliga utan då var det nog mer, det satte sig ju i kroppen också jag fick fruktansvärt ont överallt i nacken och att jag har det problemet så sätter det sig naturligtvis där”.

Hälsa är, till synes, mer än att må bra eller dåligt, mer än att vara frisk eller sjuk. Enligt Melder har hon utgått från perspektivet att hälsa är ett kontinuum mellan existentiell och kulturell hälsa och existentiell och kulturell epidemiologi. I forskningsmaterialet framkommer det att gränserna mellan hälsa och ohälsa, eller upplevelsen av det egna hälsotillståndet ofta diffusa. Melder drar slutsatsen att det varken på individ- eller gruppnivå är meningsfullt att tala om hälsa/ohälsa, sjuk/frisk eller ”må bra”/”inte må bra”, som varandras exkluderande motsatser.

Hälsodimensionerna i tiden

Melders avhandling är omfattande, och med en helgjuten och realiserbar möjlighet. Den existentiella hälsodimensionen påverkar i hög grad människors upplevda hälsa, i såväl den fysiska, psykiska, sociala som den ekologiska hälsodimensionen.

Mina personliga reflektioner till denna avhandling gäller dess användbarhet, för de människor som på ett eller annat sätt har satts på undantag i ett samhällsmaskineri som inte alltid är alltför människovänligt. En del människor har till sin natur utvecklat en fin känslosamhet, men inte visat sig vara speciellt konkurrensmedvetna; vissa människor har visat sig vara långsamma och sävliga, men noggranna; andra kan vara saktmodiga och av den anledningen blivit föremål för utnyttjande, och så vidare. Många människor passar inte in i det extrema höghastighetssamhället. Vitsen med att ha ett samhälle borde helt och hållet grundas på de mänskliga humana behoven.

Med uttryck som att samhällets medlemmar ska stå till marknadens förfogande, så säger det en hel del om de eventuella följderna för hälsotillståndet som formar människorna.

Epidemiologi, vetenskapen om sjukdomar inom olika befolkningsgrupper och dess orsaker.

Cecilia Melder är doktor i religionspsykologi och präst i Svenska kyrkan.